Hej, har de senaste två turerna på våra mtb känt mig riktigt stark, och har cyklat om min man både uppför ett berg samt på en av våra standardturer. Vilken belöning för all träning, och att känna att, ja men jag kan ju cykla om honom. Det har aldrig hänt innan, utan han har varit en bra bit före mig, alltid, hela tiden. En sann motivator till att fortsätta träna och njuta av dessa små stunder av lycka, och nästa känna att jag gjorde en etappseger. Samt att bära med sig dem i gymmet i kommande vintermörker.
Så vad har detta med rubriken att göra? Jo, när man läser bloggar från ett par elitidrottare, som jag gör, så får man en insikt att det är kämparglöd, mjölksyra, att det gör ont, att de vill lägga av mitt i loppet, ingen motivation, att det är tungt… och så där tänkte jag när jag cyklade om min man i uppförsbacken, mjölksyran skrek i benen men jag ville ju ”vinna” och komma över min tänkta mållinje före honom, och det gjorde jag men det hade inte räckt hela vägen om jag inte hade kämpat på mer än vanligt!
Så tänk ibland som en elitidrottare! Fokusera, kämpa och vinn dina egna segrar!! Kram Catharina
PS Har fått frågan om att visa på karta vilka turer vi kör här nere, så de kommer ett inlägg i veckan om det.