Hej, hoppas allt är bra så här en kall måndag i mitten på mars? Här är det bara bra! Vi vilar upp mellan besök av alla kompisar. Våra sydafrikanska kompisar reste hem igår och våra kroatiska kompisar kommer i mitten på nästa vecka, mao lagom till påsk. Fram till dess står det träning, städning, jobb med sociala medier inklusive att blogga samt administration/ekonomi på schemat samt lite lugnare tempo. Tänkte också stötta mina döttrars tillvaro lite med lite lägenhetsfix för båda samt uppsatsläsning för äldsta i mediarätt samt boende för yngsta som åker till Rom för att plugga där ett halvår i höst.
Läste en blogg igår där hen hade varit på en inspirationsdag för Seniorer +55. Hajade naturligtvis till då jag, ojdå, numera är en del av denna målgrupp. Men kände rent instiktivt att jag inte vill/kan kalla mig för senior. Känner jag mig som 20 år? Absolut inte. Vuxen? Absolut! Medelålders? Japp men senior, nej det känns bara konstigt/märkligt.
Har kollat runt och visst verkar det vara ett begrepp att man vid 55 år ålder blir betraktad som Senior eller Vintage People (roligare att bli kallad Village People, hehe).
Speciellt som vi idag är yngre när vi blir äldre, om ni hänger med? Så vad kommer det sig då att man går ner i åldren för vem som är senior? Vi skall ju dessutom jobba längre och längre och pensionsåldern går upp. Så hur länge är man senior då? Halva livet?? Hur tänker de kring detta, de som tänkter? Det undrar jag! Kram Catharina
Tack för att du inspirerar så!! Precis vad jag behövde höra när jag ligger hemma med feber idag och har ångest över allt jobb jag missar genom att vara hemma. Konstigt hur man kan känna sig så värdelös vissa dagar? cialis
Hej och tack för fin respons! Krya på dig och försök att vara snäll mot dig själv! Kram Catharina