Hej, visst är det konstigt hur vissa saker fastnar och man helt enkelt inte kan glömma när, var och hur det hände? För mig var det sista gången som jag sprang, utan smärta.
Var på Innovation Training med mitt gamla jobb 2011, i New York eller närmare bestämt New Jersey, som ligger rakt över Hudsonfloden. Intensiva dagar, som alltid, men oerhört lärorika och spännande. Har alltid försökt att få till en extra dag när jag flugit långt, både för att hinna se lite och för att acklimatisera mig.
En svensk, en fransk och en australiensk VD
Denna gången var hela veckan fylld med jobb så fick två helger. Och jag och mina kollegor (också kvinnliga VD:ar men för olika länder och numera är vi riktiga vänner) brukade ta antingen tidiga morgonpromenader tillsammans och/eller så gick jag ut och sprang själv mellan möten och middag. En av eftermiddagarna slutade vi lite tidigare och jag bestämde mig för att springa en långtur, då middagen skulle vara relativt sent. Och man upptäcker ju mycket när man är ute och springer på nya platser. Och helt plötsigt så visade det sig att jag hittat till ”baksidan” av frihetsgudinnan mao kom hur nära som helst till Liberty Island. Hur häftigt som helst!! Sprang om turen innan jag skulle flyga hem på helgen.
En av mina andra kollegor hade onlinebokat biljetter till Metropolitan Opera House i New York. Alltså, hur häftigt var inte det. Jag verkligen älskar opera!! Och en av mina favoritoperor; Madama Butterfly. Med en så häftig scenografi och Placiod Domingo som dirigent. Champagne drack vi också…
Så en kväll tog vi taxin in till Manhatten och vi hade klätt upp oss ordentligt med högklackat och allt, precis som tjejerna i SATC. Men det blev en längre promenad på Manhattan, innan operan, än vad jag räknat med. Och just denna kombintaion; långspringning till frihetsgudinnan och promenad gata upp och gata ner på Manhattan = inget mer spring för mig.
Och helt plötsligt blev det för mycket!
Var det värt det? Tja, kommer alltid att komma ihåg just denna resa för just uppleverserna men också för att jag när jag sedan flög hem INTE kunde sova. Och jag kan alltid sova, och då kände/tänkte jag, något står inte rätt till… Och det gjorde det ju inte heller… Men det var väl bara en tidsfråga innan det skulle ”smälla”. Har ju inte få någon rätsida på det än… men men… Och detta var sista gången som jag sprang, utan smärta. Men det har ju inte hindrat mig från att fortsätta att träna. Så hopp finns alltid!!
Har du någon liknande upplevelse? Dela gärna med dig. Vore intressant att höra.
Kram och ha en fin helg!!