Hej, nu är jag hemma i Österrike igen efter att ha varit hemma (ja, jag har ju flera hemma) i Stockholm i 10 dagar. Och när jag klev innanför dörren igår, kände jag verkligen, åhhh vad härligt att vara hemma igen.Ni känner kanske igen bilden från bloggen? Det är utsikten från vårt vardagsrum.
Hej, nu är jag hemma i Österrike igen efter att ha varit hemma (ja, jag har ju flera hemma) i Stockholm i 10 dagar. Och när jag klev innanför dörren igår, kände jag verkligen, åhhh vad härligt att vara hemma igen.Ni känner kanske igen bilden från bloggen? Det är utsikten från vårt vardagsrum.
Ingen självklarthet då mitt hjärta och mitt hem har varit Stockholm de senaste 30 åren, och har nog alltid sett mig själv som en storstadsmänniska. Älskar anonymiteten, pulsen och utbudet. Min man har bott här nere i Österrike hela tiden, inte så lätt att jobba på distans som skidlärare, och sedan 10 år har vi haft hus och stugor för uthyrning här, men den längsta tiden jag spenderat här under dessa åren varit högst tre veckor. Har haft lyxen att kunna jobba på distans, plus att jag under tre år jobbade i Frankfurt am Main, så ju låg typ mitt emellan Stockholm och Flachau.
Och när jag blev uppsagd för drygt ett år sedan var ju valet egentligen inte så svårt, och att flytta hit ner kändes både enkelt och rätt, med både man och hus på plats. Men också långt från mina, numera vuxna, döttrar samt alla kompisar. ”Nytt” språk som gäller 24/7. Så viss fanns där ett liten undran långt där inne, skulle detta fungera? Skulle jag trivas att bo i en alpby, och vi pratar om en by med fler kossor än människor och att bo tillsammans med min man på heltid? Ingen självklarthet alls.
Men min devis i livet har alltid varit att våga hoppa och att våga tänja mina gränser, ändan sedan jag var typ 17 år när jag flyttade hemifrån till Göteborg. Och det har tagit mig på en oväntad resa genom livet, inte alltid en dans på rosor men med hårt arbete, mod, en förmåga att njuta och att våga lita på magkänslan.
Så igår när jag kom tillbaka från Stockholm och öppnade dörren här så kände jag; nu är jag hemma!! Kram Catharina
PS Visst är kossorna söta? På vintern är detta en skidbacke och detta är utsikten från vårt köksfönster, och staketet är vår tomgräns. Fint eller hur?