Hej, idag i kylan har jag sett en blind, en med protes och en förlamad i backen! Den blinde åkte med två ledsagare och kommunicerade med mikrofoner, hen med protes hade byxbenet uppvikt så det var lätt att se protesen och den som var förlamad satt i en typ vagga och alla tre susade ner för pisten. Jag blev så imponerad!! Tänk vad de har gått igenom och trots det så står de i backen. Och just skidåkning är inte den bekvämaste eller enklaste aktiviteten att välja.
Vad hindrar dig?
Man får sig en tankeställare och ser modet hos vanlig människor attt våga och utmana sig själva! Har du gjort något liknande?
Jag gjorde det när hittade cyklingen. Inte riktigt samma sak men ändå en stor ändring i min livsstil. Jag hade sprungit i många många år och helt plöstligt sa det bara stopp. Artros i ländrygg och problem med höften gjorde att jag var tvärt tvungen att sluta. Och oj vad jag sörjde. Både i att ha ont 24/7 och se alla som var ute och sprang och jag inte kunde mer. I den vevan köpte maken oss varsina mountainbikes och jag tänkte att ojdå, inte så intressant. Och första turen gav inte mersmak, men efter de kommande två insåg jag att JAVISST detta är nästan samma sak, TJOHOOO!!!
Vi har haft fantastiska dagar i backen men uj vad kallt vi har det! Här är det runt -20 och solen skiner, fast den värmer inte något nämnvärt. Men vackert är det! Vi klär oss som rena rama michelingubbar, lager på lager på lager. Och just nu har vi ju gäster här, så jag åker varje dag. Mysigt! Vi hörs av! Kram Catharina